asberger

ja i dag har jag fundera mycket om man ska ta medsin eller inte
det är skrämmade måste jag säga
men om det hjälper än ja det vet jag inte
så nu är det många tankar funderingar som gå i huvudet på mig
å just nu i den här stunden så känner man sig så litten enasm

måste säga att man är rädd att sova
om man kommer att vakna
massa såna här jobbiga tankar är det

jag hatar mig sj för de här
många saker som jag kommer säkert skriva om

men jag ta ett steg i taget
den där trappan upp mot alla målen vad jobbigt det är
sakanr någon som  man bara kan kram om å säga tack att du finns
jag har en underbar vän som jag prata med ofta i tel eller jag kan säga varje dag
hon betyder mycket för mig

men jag är så rädd att förlora henne vi bråka varje dag
den rädsla våga jag itne förklara till henne
jag är rädd å säga fel å så man får står för sinan handlingar

den här rädslan hatar jag vill bara var mera säker i mig
men detär ofta att folk har lovat saker å svikt mig men jag vet att hon inte har gjort det mot mig
någon gång kanske men det är inte något å hänga upp sig på

men varför tror ajg det när jag inte vvet att det är så
utan det är alt gammalt skit i mig som är rädslan till de här

när när jag skriver de här så kommer det tåra i ögonen

så skitt rädd så jag inte våga erkänna det sj
snälla lämna mig inte jag vet att jag är jobbig men jag kan i bland inte förklra det

tacksma å skriva av mig som sakt är jag
hoppas någon som känner igen sig som ser de här
att ni är inte själv utan säkert många som vi

å en sak som jag är stålt över är att jag är unik
men det tror jag itne på vile bara skriva något positvti

ne nu ska jag ta det lungt i morgon blir det läkarebesök å så får vi se vad vi kommer fram tilll

kram på er
en ledsen person men ändå glad i några sekunder